Dunning-Kruger-effekten

Jobbar du med en person med stort ego som tror sig veta allt? Eller tvärtom, nedvärderar du själv din egen förmåga fast du egentligen kan något riktigt bra? Då lider ni förmodligen båda två av det psykologiska fenomenet Dunning-Kruger-effekten.

”Real knowledge is to know the extent of one’s ignorance” – Konfucius

Året är 2000 och på den 10:e årliga utdelningen av det satiriska Ig Nobelpriset tilldelas David Dunning och hans student Justin Kruger priset för deras studie ”Unskilled and Unaware of It: How Difficulties in Recognizing One’s Own Incompetence Lead to Inflated Self-Assessments.” Ig Nobelpriset delas ut för gärningar som “får folk att skratta och sedan får dem att tänka efter” och de två psykologerna tilldelas det efter att ha vetenskapligt bevisat att inkompetenta lider av stora egon.

En (o)synlig bankrånare

Det hela började när David Dunning, en professor i socialpsykologi på Cornell University i New York, fyra år tidigare fick syn på en udda nyhetsstory om bankrånaren McArthur Wheeler. Wheeler hade gått in på två banker i fullt dagsljus och försökt råna dem. Eftersom han inte haft någon maskering hade polisen snabbt kunnat gripa honom – till hans stora förvåning. Det visade sig nämligen att han smetat in sitt ansikte med citronjuice i tron att det gjorde honom osynlig för övervakningskameror.

När Dunning läste nyheten fick han en idé: om Wheeler var för korkad för att vara en bankrånare, kanske var han också för korkad för att inse att han var för korkad för att vara en bankrånare. Det vill säga, hans idioti skyddade honom från att inse att han var en idiot.

Så vad är Dunning-Kruger-effekten?

För att testa sin teori gav Dunning tillsammans med Justin Kruger studenter i uppgift att utföra olika tester inom humor, grammatik och logik. De frågade samtidigt hur väl studenterna trodde att de skulle klara testen. Det visade sig att de som trodde att de skulle klara testen utan problem var de som hade sämst resultat. Medan de som fick bäst resultat tvärtom trodde att de inte skulle lyckas vidare bra. De överskattade även andras förmågor och underskattade sin egen då de felaktigt förutsatte att uppgifter som var enkla för dem också var enkla för andra.

Resultatet publiceras i ”Journal of Personality and Social Psychology” den 6 december 1999 och fenomenet får snabbt namnet efter psykologerna själva. Dunning sammanfattar effekten kort och koncist med: Den inkompetente har en felaktig uppfattning om sig själv, medan den kompetente har det om andra.

Inkompetensens onda cirkel

David Dunning fortsatte att undersöka fenomenet och i uppföljaren “Self-insight: Roadblocks and Detours on the Path to Knowing Thyself” (2005), beskriver han Dunning–Kruger-effekten som “det vardagliga livets anosognosia”. Ett neurologiskt tillstånd där personer med förlamning inte är medvetna om sin funktionsstörning.

”If you’re incompetent, you can’t know you’re incompetent … The skills you need to produce a right answer are exactly the skills you need to recognize what a right answer is.” – Dunning

Människor som är inkompetenta saknar helt enkelt förmågan att inse sin egen inkompetens. Eller som John Cleese summerade det i en Youtube-video: “If you’re very, very stupid, how can you possibly realize that you’re very, very stupid? You’d have to be relatively intelligent to realize how stupid you are….And this explains not just Hollywood but almost the entirety of Fox News.” Inte bara misslyckas de med att se sin inkompetens, det är också väldigt troligt att de tvärtom känner sig säkra på att de faktiskt är kompetenta och gör ett bra jobb.

Kulturella skillnader

Från början var de flesta studier inriktade på nordamerikaner. När psykologen Steven Haine bestämmer sig för att undersöka japaner visar det sig att det finns stora kulturella skillnader i hur framträdande effekten är. Ifall amerikaner känner att de inte är tillräckligt bra på något så slutar de och börjar med något annat. Japaner ser istället sin dåliga prestation som en inbjudan att göra bättre ifrån sig. Dunning-Kruger-effekten är alltså ett västerländskt fenomen snarare än ett universellt.

I det individualistiskt inriktade västerländska samhället så likställs ett lyckat liv med att man är självsäker. Västerlänningar ser upp till de som utstrålar självsäkerhet även fastän de kanske inte är vidare bra på sina jobb. Det är en av anledningarna till varför folk med stora egon kan bli framgångsrika, trots att de är inkompetenta. Självförtroende värderas högre än ödmjukhet och kompetens.

Haine fann att japaner tenderade att fungera helt tvärtom. De underestimerade snarare sina förmågor och såg misslyckanden som tillfällen till förbättring. Deras självkritiska position fungerade som ett sätt att uppehålla “ansikte” med målet att bättre passa in med andra. Problemet då var istället att de nedvärderade sig själva som personer.

Filterbubblor och Trump

Effekten har blivit på tapeten igen i och med det polariserade tonläget i USA och problematiken med filterbubblor på internet. Flera psykologer har förklarat Donald Trumps orubbliga supporters med Dunning-Kruger-effekten. Samtidigt så får många sina nyheter endast genom Facebook där bristen på källkritik är ett påtalat problem. Människor läser endast clickbait-rubriker och anser sig automatiskt vara experter. Trygga i sina filterbubblor pratar de sedan endast med likasinnade människor, vilket gör att Dunning-Kruger-effekten förvärras än mer.

Botemedel mot Dunning-Kruger-effekten

Så hur undviker man att bli ett exempel på Dunning-Kruger-effekten? Den grundar sig på idén att om någon har en basal kunskap inom ett ämne, plötsligt tror sig vara en expert. Ett tecken på en intelligent människa är därför att kunna erkänna och inse hur mycket man inte vet. Att undvika effekten är att lära sig ödmjukhet. Att se sig själv i spegeln. Ju mer du vet, desto mer vet du hur lite du vet.

Studier har visat att inkompetenta studenter ökat sin förmåga att uppskatta sin kompetens efter att de blivit utbildade i färdigheterna de saknade. Ett annat botemedel är kvalitativ feedback. Problemet är att få gillar att höra kritik. Så inget av det hjälper så mycket om personen själv inte är beredd på att vilja lära sig mer. Att sträva efter att bättra sig själv – och inte vara en idiot.