Kartan är inte verkligheten

När bilförare kör in i byn Exton i södra England möts de av klargula skyltar som varnar dem för att INTE följa sin GPS. I nästan varje skola i världen sitter en förvanskad representation av jorden uppsatt på väggen och på många av dessa kartor saknas dessutom ett helt land. När vår världssyn och våra beteenden alltmer formas av utseendet på en karta är det viktigt att påminna oss om att kartan inte är verkligheten.

Det är 1931 och American Mathematical Society håller sin årliga konferens i New Orleans, Louisiana. En av deltagarna är den polsk-amerikanske filosofen och matematikern Alfred Korzybski som under en av dagarna delar ut en text med den snåriga titeln: “A Non-Aristotelian System and Its Necessity for Rigour in Mathematics and Physics”. Mitt bland teknisk jargong om matematikens relation till det mänskliga språket slänger Korzybski ur sig en idé som är så simpel, men omvälvande, att den inte bara för alltid kommer att förändra synen på semantik, men även vara del i att skapa ett helt nytt forskningsfält – neurolingvistik:

  • A map is not the territory.

Kartan är inte verkligheten

Precis som René Magrittes “Detta är inte en pipa”-målning så menade Korzybski att en avbildning eller beskrivning av något inte är saken i sig. Korzybski fann att många människor blandade ihop kartor med terränger, det vill säga, modeller av verkligheten med verkligheten själv. Vår syn på världen är inte verkligheten i sig, utan baserat på våra tolkningar av verkligheten och dessa tolkningar har alltid brister.

The map could be incorrect without us realizing it; The map is, by necessity, a reduction of the actual thing, a process in which you lose certain important information; and A map needs interpretation, a process that can cause major errors. — Korzybski

Kartor är av nödvändighet bristfälliga. Annars skulle de inte vara användbara för oss. Problemet får emellertid stora konsekvenser när våra bristfälliga tolkningar av världen ses som verklighet. Det här har varit ett problem inom kartografin sedan vi först började rita av världen omkring oss.

Mercators projektion

Året är 1569 och européer flänger över hela världen på upptäcktsfärd i sina armador av skepp. Kartor ritas om nästan dagligen men det finns emellertid ett stort problem för sjömännens navigerande på de vida haven: jorden är rund, deras kartor är inte det. Tursamt för dem så presenterar en nederländsk kartograf vid namn Gerardus Mercator det året ett revolutionerande sätt att översätta den sfäriska formen på vår planet till den tvådimensionella ytan hos en karta och ändå behålla vinklarna. På så sätt delas hela världen in i ett sammanhängande nät av räta linjer vilket är perfekt för sjöfarare men också dagens digitala karttjänster.

Idag används Mercators karta nästan överallt, från läroböcker till Google Maps. Det är på det sättet som mänskligheten ser världen. Problemet är kartan lider av en stor brist, en brist som utnyttjats otaliga gånger i historien av politiska och propagandaskäl.

Lilla Afrika och stora Grönland

För att kunna bibehålla de räta linjerna var Mercator tvungen att förvränga storlekarna på många av världens länder. Det är därför om man rör sig från ekvatorn, mot de båda polerna, som kartan artificiellt dras ut. Ju längre bort från ekvatorn, desto mer förstoras och förvrängs länderna. Mercator-kartan fungerar väldigt väl på en inzoomad nivå, som när vi tittar på gatunät. Men om vi lutar oss tillbaka och blickar ut över hela världen så ljuger kartan för oss – utan att vi reflekterar över det.

Kartan får oss exempelvis att tro att Grönland är en gigantisk landyta i samma storlek som Afrika – sanningen är att den i verkligheten är en fjortondel så stor som kontinenten. Sajten Visual Capitalist har gjort en redig genomgång av problemet med kartor, här är deras illustration av det massiva Grönland:

Visual Capitalist grafik på Grönland-problemet. Ett exempel på att kartan inte är verkligheten.

Sedan 1800-talet har kritikerna blivit allt fler mot Mercators karta. En av de mest högljudda var Arno Peters, en tysk historiker. Peters skulle komma att lansera en alternativ karta, Galls-Peters-projektionen som bättre visar den korrekta storleken på landmassorna. Enligt honom favoriserades Mercators karta då den stärkte bilden av kolonialistisk överlägsenhet. Eftersom kartan överdrev storleken på de europeiska länderna såg de vid ekvatorn, som Afrika och Sydamerika, i kontrast mycket mindre ut än vad de faktiskt är. Ett exempel för detta argument är en grafik av tysken Kai Krause. Bilden har namnet ”True Size of Africa” och med den ville Krause visa hur ofantligt stor den afrikanska kontinenten faktiskt är:

True Size of Africa, by Kai Krause

Vart tog Nya Zeeland vägen?

En grupp som har rätt så starka känslor när det kommer till hur världen porträtteras på kartor är Nyzeeländare. På Reddit finns en tråd med nästan 65 000 följare som har ett enda syfte – att posta kartor där Nya Zeeland saknas. Det här har tagit så stora proportioner att den nyzeeländska turistnäringen lanserat kampanjen #getnzonthemap och producerat flera reklamfilmer som driver med fenomenet. En med självaste Peter Jackson. Att regeringen tar det hela med glimten i ögat illustreras bäst av deras hemsida. Om du försöker gå in på en sida som inte existerar får du nämligen upp en rätt underhållande 404 Error-sida.

När kartan blir verkligheten

Under sensommaren 2013 tvingas en flygplats i Alaska barrikadera en flygplansväg efter att bilförare följt en felaktig Apple Maps rutt och hamnat på en landningsbana, trots skyltar, varningsljus och markeringar på vägen. Problemen var så rejäla med Apples kartapp när den lanserades att chefen Tim Cook gav en offentlig ursäkt och rekommenderade sina konkurrenter tills de själva lyckats lösa sina buggar.

“What is a map? In effect, a map is a lie. Unless you have a scale of one-to-one, every map is subjective, and always will be. You have to select what you put on it.” — Peter Barber, British Library

Undersökningar har visat att en överanvändning av tjänster som Google Maps försämrar ens lokalsinne och förmåga att forma minnen. Därför är det inte så konstigt att läsa de allt vanligare rubrikerna ”Tourists Follow Car GPS Into a Body of Water” och ”Woman Drives Into Swamp Following GPS Directions”. Kartor formar vår förståelse av världen omkring oss. Vad händer då med med världen när kartorna brister samtidigt som vi allt mer förlitar oss på dem?

Våra hjärnor älskar kartor

Den mänskliga hjärnan arbetar konstant för att ge mening till sin omgivning. I vår strävan att förstå allt som händer omkring oss så skapar vi förenklade mentala kartor, det är enda sättet att greppa den komplexa verkligheten. Problemet är att vi lätt glömmer bort att verkligheten faktiskt är mer komplicerad. Ofta så förstår vi inte att de kartor vi skapat har begränsningar och brister. Tvärtom så är vi så säkra på våra egna tolkningar att vi frekvent använder en felaktig karta helt enkelt för att vi känner att en karta är bättre än ingen karta alls.

Kartan är inte verkligheten. För Korzybski var detta både ett bildligt och bokstavligt påstående. För neurolingvistiken blev det ett sätt att förklara hur människor formar bristande interna tankemodeller som bäst bekämpas med en rejäl dos ödmjukhet och självinsikt. Men i en tid där vi blint litar på felaktiga kartor vilka påverkar vår syn på vår omvärld; där vi alltmer tappar fotfästet om vår fysiska tillvaro med blicken ned i Google Maps; inför en framtid där augmented reality kommer slå samman dessa världar. Då är det också ett högst bokstavligt problem.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.