Umwelt

Öppna ögonen. Lyssna. Lukta. Vi människor utgår från att de intryck som våra sinnen hämtar in och tolkar åt oss är vad som utgör hela verkligheten. Men sanningen är att det du ser, hör och känner är en försvinnande liten del av vad som faktiskt utgör världen omkring oss. Denna lilla världsbubbla vi alla var för sig lever i har ett namn – umwelt.

Värdarna av den prisbelönade podcasten Radiolab diskuterar i ett avsnitt mantisräkans otroligt välutvecklade synsinne. Medan vi människor bara har tre färgreceptorer (regnbågens färger vi ser utgår helt och hållet endast från just dessa tre grundfärger), så har mantisräkan hela sexton färgreceptorer. Tänk hur otroligt många färgkombinationer som detta skapar. Men, det visar sig att räkan kanske inte har förmågan att skilja på färger så bra. Dess biologi begränsar detta.

Året är 1909 och den tyske biologen Jakob von Uexküll, en professor i Hamburg, behöver ett ord för att uttrycka vad som kan tyckas vara en simpel observation: att olika djur i samma ekosystem fångar upp olika miljömässiga signaler. Därför introducerar han ett nytt koncept som han kallar för umwelt – ett tyskt ord som betyder omvärld – för att beteckna en organisms unika sensoriska värld.

Uexkülls teori är att sinne och världen är oskiljbara, då det är sinnet som tolkar världen för oss. Eftersom varje djurs sinnen är olika beroende på dess ekologiska begränsningar så skapar också varje enstaka organism sin egen umwelt som skiljer sig från alla andra.

Umwelt inom semiotiken

Vad Uexküll insåg var att miljön omkring oss inte är densamma som den verklighet var och en av oss lever i. Det här var en idé som även togs upp av semiotiken, en gren inom lingvistiken som studerar hur betydelser uppfattas och mening bildas. Enligt semiotiken så är allt omkring oss tecken som vår hjärna tolkar och ger en mening utifrån vår kunskap och erfarenhet. Ett föremål existerar därför inte på samma sätt för en hund, en nyckelpiga eller människa, trots att alla rent objektivt ser det.

Om en människa med fullgod syn exempelvis går in i ett vardagsrum så kommer hen att få se en svart platta som hen kommer att tolka som en TV. Om en fluga dyker upp i samma vardagsrum kommer den också se en svart platta, men då den inte vet vad det är för något skulle dess umwelt se annorlunda ut. På samma sätt skulle en människa som inte har någon erfarenhet eller kunskap om vad en TV är kanske också bara se det som en stor svart platta.

Biologiska begränsningar

Vår hjärna är utvecklad för att upptäcka en chockerande liten del av vad som försiggår omkring oss. Men denna brist är inget vi lider av då vi accepterar hur världen ser ut för oss. Vår okunnighet om begränsningarna i vår umwelt kan ses hos färgblinda människor: tills de lär sig att andra ser färgtoner som de inte kan slår tanken aldrig dem att det finns fler färger.

Our experience of reality is constrained by our biology, and that goes against the common sense notion that our eyes and our ears and our fingertips are just picking up the objective reality that’s out there. Instead, our brains are sampling just a little bit of the world.

På samma sätt har vi radiovågor, mikrovågor, röntgenstrålar, gammastrålar, för att inte nämna tusentals mobilsamtal som passerar genom din kropp just nu och du är helt omedveten om dem. Du har inte de rätta biologiska receptorerna för att plocka upp dem. Det betyder emellertid inte att allt är osynligt bara för att vi som människor inte ser dem.

Umwelt hos en manlig gulafebernmygga skiljer sig starkt från den hos en människa. Medan vi känner av ljud över ett brett spektrum av frekvenser, från 20 till ca 20.000 Hz, har myggans hörselapparat utvecklats för att bara höra ljud runt 380 Hz. Trots denna uppenbara begränsning tjänar en manlig myggas hörsel honom utmärkt. Det enda ljud han nämligen behöver upptäcka är tonen av en kvinnlig myggas vingar som fladdrar i närheten. Andra exempel är skallerormar som har infrarött i sin verklighet och honungsbin som ser ultraviolett. Över hela djurriket uppfattar olika djur olika delar av verkligheten.

Vi accepterar vår värld

Förmodligen antar varje djur, precis som vi, att dess umwelt är hela den objektiva verkligheten som finns. För varför skulle någon av oss stanna till och tänka att det finns mer där ute bortom det vi kan känna med våra sinnen? Vi är fångade i en verklighet som vi tar för givet är den enda och kompletta.

”Why do you think Truman has never come close to discovering the true nature of his world?”
”We accept the reality of the world with which we’re presented.”

I filmen The Truman Show (1998) lever dess namne Truman i en värld helt konstruerad omkring honom. Precis som Truman börjar ifrågasätta hans värld så har fler och fler börjat ifrågasätta om vi behöver vara fängslade i vår umwelt. Vi har redan i över ett sekel använt oss av maskiner och apparater som kan se och höra sådant som vi inte kan: radio, mobiltelefoner, röntgen. Ingen av dessa kan vi dock känna av själva för vi inte kommer utrustade med rätt sensorer, i alla fall inte än.

Neuroforskaren David Eagleman har varit den främsta förkämpen de senaste åren för att lyfta fram umwelt som begrepp igen och har hållit ett flertal TED Talks om hur han kopplar det till sitt eget arbete. Han är nämligen intresserad av hur teknik kan utöka vår omvärld och hur det kan förändra vad det innebär att vara mänsklig.

Vi vet redan att vår teknik och vår biologi kan samarbeta. Idag går det omkring hundratusentals människor med artificiell hörsel och artificiell syn. David menar att nästa steg är sensoriska tillägg, att använda teknik för utöka en människas umwelt. Kan vi till exempel mata realtidsdata från Internet direkt till någons hjärna, och kan de utveckla en direkt perceptuell upplevelse? Möjligheterna är fantasieggande.

Verklighetsbubblor

Uexküll jämförde en umwelt med en osynlig bubbla vari varje organism, varje människa, lever sina liv. Vi är alla begränsade till vad vi känner, rör, ser och vet. Därför kan vi aldrig se eller uppleva samma sak som någon annan. Vi ser ofrånkomligen olika på saker och ting. Så varför inte försöka förstå hur någon annan upplever världen? Vi lever alla i våra egna verklighetsbubblor. Att erkänna detta innebär att vi också erkänner att vår kunskap är begränsad. Att det finns information vi inte kan uppnå och hur mycket det finns att lära oss. Det är en ödmjuk tanke.